Åter New York, del 1

Så på väg igen, i Joys fotspår för att pröva lyckan i New York 64 år senare. Jag åker för att tillsammans med Annika Mårtensson från Sandbergs, träffa Stark Carpet och Lorraine på D&D building third Avenue. Stark är ett jätteföretaget som säljer tapeter, möbeltyger, mattor, rubbet! Om vi får in en fot där vore det fantastiskt! Annika skall hämta kollektionsboken om Signatur som vi skall ha med oss på receptionen senare på kvällen på konsulatet. Annika presenterar mig för sin kontakt, Lorraine och kilar iväg. Lorraine har mkt att säga till om på Stark och har mycket välfriserat hår. Jag frågar om hon har Five minutes? Hon ser på mig som om hon tyckte jag var galen, men säger ändå: 5 minutes?! Yes, säger jag och sväljer. Ok, then, 5 minutes, säger Lorraine, reser sig, säger: follow me, och jag småspringer efter hennes välklädda, välfriserade siluett med min stora rullkappsäck skramlande efter mig. Väl inne i ett litet kontorsrum, vräker jag upp alla varuproverna och börjar förklara. Det måste ju gå på 5 min så jag babblar fort på engelska och tackar mina kusiner för min amerikanska accent. Lorraine tittar på mig och frågar om vi för metervara, yardage! Min kompanjon i Sverige har sagt att jag ska säga ja till allting så jag säger: of course, för vi yardage! Lorraine säger: we cant keep stock! Jag säger I can keep stock! Lorraine säger: Whats your minimum order value? Jag säger: 10000usd. För även det har kompanjonen sagt att jag skall säga. Lorraine stirrar på mig. Det gör Annika Mårtensson också som precis kommit in i rummet. Det är plötsligt som en scen ur Devil wares Prada och jag känner att det är kört! Men Loraine fingrar på Särötygerna och säger att hon gillar dom! Lite uppmuntrad adderar jag glatt: titta på vårt nya mönster Glas! Lorraine tittar på vårt nya mönster Glas, en halv sekund, petar bort det och säger. I dont like it! Ok, no problems! Annika ler förbindligt och jag sväljer. De 5 minuterna har gått och det är bara att stuva ner allting igen. Lorraine kostar på sig ett leende, jag ger henne mitt kort och hon säger: we'll keep in touch!

Efter vad Joy berättade om hur det kändes för henne i NY för över 60 år sen, måste jag säga att jag, verkligen på djupet, nu förstår vad hon menade!

Fortsättning följer!

 

 


2 kommentarer

  • Hej Susan
    Så roligt att Du blir inspirerad! Det var det Joy ville allra mest! Lycka till och stor kram
    Jessica Z

    jessica zandén
  • Tack Jessica,
    Hittade en artikel i tidningen Revansch och blev nyfiken “grön” letade mig vidare på internet och hittade Joy Zandéns hemsida.
    Vilken resa, vilket liv!! Blir så glad över att läsa “det är aldrig försent” – blev berörd, tårögd och inspirerad av Joys arbete
    och inser att nu är det dags att ta tag i konsten igen…
    varmt tack!
    Susan

    Susan Karlkvist

Lämna en kommentar