Ett långt liv fyllt av Konst och Kärlek

Joy dog stilla, i sitt hem, på sitt älskade Särö måndag 3 April 21:30.

Vi satt runt henne, mina bröder och jag och höll hennes hand. Jag hade plockat en bukett av Krokus och Schilla, som doftade svagt och vårligt. Varje dag, sen snödropparna börjat blomma, har jag ställt en bukett vid hennes säng. "Åh, de doftar honung", utbrast hon, när hon sniffade på dem. Blommor, Blommor och åter Blommor!

Varje vår, under sitt långa liv har Joy promenerat upp till en plats i Västerskog, nära utkiksplatsen, för att titta på blåsipporna. Igår gick jag dit, ensam, för att se om de kommit. Inte en blomma, inte ett blad.... tänker att det väl är någon botanisk/biologisk förklaring till det. Sen tänker jag att de inte tyckte det var någon idé att titta upp om inte Joy var där för att se dem.

Joys liv är till ända och jag tänker med tacksamhet på att hon fick uppleva sitt genombrott som designer, att det skrevs artiklar, gjordes TV-inslag och att vi startade upp hennes eget företag: Joy Zandén AB. Min mamma var inte en kvinna med orubbligt och starkt självförtroende. Det låg henne i fatet, när hon skulle sälja in sina mönster. Det var en black om foten både i kärlek och i arbete. Så vacker och begåvad och ändå liten tro på sig själv. Men sen när hon såg sina mönster i tryck som tapeter och sen även textilt, började det sjunka in. Att hon hade åstadkommit något stort, konstnärligt! Att hennes blomster, girlanger, olika figurativa och nonfigurativa fantastiska former tilltalade den moderna människan. Då blev Joy till slut stolt. Stolt över sig själv och sin konst.

Under hela sitt liv var hon den, som i vardagslivet, kände in andras vilja, andras behov, samtidigt som hon själv satte sig i andra rummet. Men samtidigt visste hon ändå precis vad hon ville och drev också igenom denna vilja. En av de sista viljor hon hade denna vår, var att det absolut skulle sättas upp fågelholkar. Hon rev ut annonssidan från Rusta och sa till  mig att åka och köpa dessa holkar, till extrapris, självfallet! Min ena bror monterade dem och oljade in dem. Sen blev det min andre bror, som med risk för eget liv och lem, satte upp dessa, med skakande ben, på en ranglig stege. Hon blev mycket nöjd!

Ditt liv, Joy, fylldes av Naturen, Litteraturen, Nyheterna (glömmer aldrig hur hon glatt meddelade mig att Röyksopp skulle spela på WOW härom sommaren) Måleri, Musik, Mat, Båtutflykterna på havet, Barnen, Barnbarnen, Barnbarnsbarnen, Huset, Trädgården, Blommor, blommor och åter blommor.

Och sängkläder! Det var nog det som vi fnissade mest åt, när irritationen hade lagt sig. Vem skall sova på vinden, i vilka lakan? Och har du tvättat örngotten i nedre rummet? osv. osv.... Och hur kunde vi ligga i påslakan?! Vanlig filt med under - och överlakan, skulle det vara!

Huset doftar annorlunda när jag stiger in i det, sen Du försvann. En air av förfining, kultur, engagemang och Cabochard är borta. Men Tingen är kvar. Besjälade av Dig. Du, som lärde mig att behandla alla, olika människor lika. Du, som tvingade mig dansa balett, spela piano, tala franska. För Du visste jag skulle ha glädje av det, sen. Du, som gav mig såväl Dina neuroser, som Din kärlek. Du gav oss Dina omtankar, värderingar och Din konst. Dina mönster, som kommer leva vidare för alltid, här i vår verklighet, vår värld som Du tyckte snurrade fortare och fortare och som till slut skrämde Dig. Nu hoppar Du av och flyger iväg, lätt som en fjäril i brisen från havet.

Och i de sköra, skälvande timmarna efter en förvriden, sjuk människas meningslösa och dödliga framfart i Stockholm, känns det Joy skrev till oss barn, att tänka på efter sin död, mer än aktuellt:

"Jag önskar sedan av hela mitt hjärta att Ni måtte föra vidare till kommande led, Tanken på Andens frihet, på Kärlek och hänsyn, lojalitet och omtanke, som det viktigaste i tillvaron".

 

 

 


16 kommentarer

  • Hej,
    Följer nogsamt på Insta, men jag hade helt missat att Joy gått vidare. Beklagar sorgen.
    Vilken glädje ändå att hennes fina verk kommit i dagen och att du Jessica håller det vid liv. Varma Hälsningar Krister

    Krister St Hill
  • Jag gråter, jag gråter!
    Love,Love
    Mona

    Mona
  • Vackert skrivet, Jessica om din mamma, en vacker person, som lämnar underbara minnen!
    Stor kram till er alla.

    Jon Heyman
  • Å så sorgligt, fantastiska Joy som var så nära, och tog hand om oss när mamma (Lillan) gick bort.

    Max Mauåoix
  • Känsligt och fint skrivet med respekt för och kärlek till livet – och till Joy. Kramar

    Franklin Eck

Lämna en kommentar